Segling på Mallorca: Reserapport

Jag heter Juan Mi. Min fru och jag driver ett litet seglingsföretag i Portocolom på Mallorcas sydöstra kust.

Vi har två vackra segelbåtar och erbjuder seglingsturer här utanför kusten året runt, som du kan boka via sunbonoo. För mig är Mallorcas kust med sina små "calas", små vikar, som här på östkusten oftast har en fin sandstrand och turkosblått vatten, ett av de vackraste seglingsområdena i Medelhavet. Jag har varit skeppare i över 25 år och älskar mitt jobb. Vad kan vara bättre än att förmedla lite av den fascination jag känner för min båt, dess segel, havet och vinden till våra gäster varje dag utanför kusten på vår favoritö?

Klockan är strax efter 10 på förmiddagen när jag går över träbryggan till min 49-fots segelbåt i naturhamnen i Portocolom. Lorena, vår medarbetare, håller fortfarande på att snygga till däcket och vi pratar i några minuter innan jag går under däck för att förbereda dagens resa: en sista kontroll för att se om något har förändrats i vind- och väderprognoserna innan de första gästerna kommer ombord. I dag har jag en brokig skara gäster ombord: en tysk familj med två små barn, tre unga italienska kvinnor, ett schweiziskt par och en brittisk stamgäst som har seglat med oss på Mallorca så ofta att han redan är en del av familjen.

När jag checkar in ombord börjar jag med att skriva upp namnen på alla gästerna för att bättre kunna memorera dem. Vi kommer ju trots allt att tillbringa de kommande 7 timmarna tillsammans. Jag förklarar för gästerna att de är helt fria att röra sig runt på fartyget och kan sitta var de vill från fören till aktern. Vi har också en liten träsits längst fram i fören. När jag nämner detta och påpekar att det är där man ska göra "Titanic-planet", fnissar de tre italienska flickorna menande och vill gå raka vägen upp på däck igen. Men först måste jag visa gästerna var flytvästarna finns och hur toaletten fungerar. Säkerheten först! Vi diskuterar också i den stora gruppen den rutt jag har planerat för idag. Jag frågar gästerna om det är någon som är väldigt känslig för resesjuka eller sjösjuka så att de kan vidta försiktighetsåtgärder redan nu.

Nu kan vi äntligen ge oss iväg! Jag startar motorn och två gäster hjälper mig att lossa linorna och kasta loss. Vi sätter kurs mot Faro (fyren) i Portocolom och börjar hissa storseglet. Det är inte mycket vind idag, men det räcker för att ta oss norrut till Cala Virgili / Cala Varques. När vi hissar seglen blir det tydligt att det schweiziska paret är mycket motiverade att lära sig något under vår segling på Mallorca. Min stamgäst Ian känner till båten utan och innan. Han är också alltid glad över att få hjälpa till och hjälpa till med nästa manöver. Vi har lämnat hamnviken i Portocolom och ökar nu farten utanför den klippiga kusten. Den tyska familjen har varit upptagen under däck lite längre än alla andra, men nu kommer de också upp på däck med de två pojkarna. Vi sätter på den lille en flytväst för barn. På så sätt blir hans föräldrar mer avslappnade och den lille mannen kan röra sig mer fritt ombord. Mina ögon lyser upp när jag frågar dem vem som vill styra båten först. Under resten av resan norrut har jag de två blivande kaptenerna vid min sida.

Jag förklarar några grundläggande saker för dem om vindens och seglens riktning och vilken punkt de ska sikta på när de styr fartyget. Deras föräldrar är nu mycket mer avslappnade och har anslutit sig till oss. Vi pratar om kusten, jag pekar ut några framträdande landmärken och vi diskuterar vilken sida av ön som egentligen är vackrast. Det är nästan inga vågor idag, så de tre italienarna kan sola på fören även i full fart. Havsluften är salt men uppfriskande. Annars är solen redan ganska varm för att vara i början av juni.

Efter drygt 1,5 timmes segling kommer vi fram till Cala Varques. Vi har tur, det är inte så många fartyg och båtar i bukten idag och vi hittar en fin plats att ankra på. Efter att ha ankrat upp båten med hjälp av några gäster hämtar jag kuddarna från hytten under däck. Jag tar med mig svala drycker, oliver och ett litet mellanmål som aperitif upp på däck för att göra det bekvämt för oss. De tre italienska flickorna har nu blivit vänner med det schweiziska paret. De bestämmer sig genast för att testa vattnet. Familjen med de två pojkarna följer med mig ner under däck. Medan jag förbereder lunchen byter de fyra om i sin hytt. Pojkarna vill också ut i vattnet före lunch. Jag förbereder den färska salladen och skivar brödet. De första gästerna kommer redan upp ur vattnet när jag tar upp porslin, bestick och sallad på däck. Innan jag kan gå ner igen måste jag agera fotograf - gruppfoto!

Albondigas (köttbullarna) är nu i ugnen och det pågår ett livligt samtal på däck. Jag serverar ytterligare en flaska kallt vitt vin innan jag serverar albondigas och sätter in pastan i ugnen. Mycket välsmakande, gästerna är som alltid mycket nöjda med vår meny. Marie, den schweiziska tjejen, frågar mig till och med om pastareceptet och jag svarar att det är min frus. Hon ska skriva ner sin e-postadress så skickar vi receptet till henne senare. Marie tycker att det är jättebra. Efter måltiden hjälps alla åt att ta ner disken under däck och två av italienarna hjälper mig till och med med disken. De andra gästerna njuter av eftermiddagen uppe på däck en stund innan vi tar ner allt igen och gör oss redo att kasta loss. Efter ca 2 timmar för ankar lämnar vi Cala Varques. Jag har nu Marie vid rodret och vi sätter kurs mot Cala Virgili, en vacker vik några mil längre söderut.

Efter cirka en halvtimme kommer vi in i bukten. Turkosfärgat vatten och havsbottnen känns så nära att man kan ta på den. Här i Cala Virgili finns en liten grotta som man kan dyka ner i. Jag förklarar kort hur man tar sig till grottan. När vi har ankrat upp båten igen packas snorklarna och glasögonen upp. Alla gäster hoppar i vattnet igen, bara Ian stannar kvar ombord. Under tiden förbereder jag kaffe och kaka. Medan vi dricker kaffe är de två pojkarna från den tyska familjen upptagna med att locka fisk med brödrester från lunchen. Äventyret med grottan har fått dem på pirathumör.

Vägen tillbaka till Portocolom eldar på piratfebern ännu mer och när vi strax före sex seglar förbi fyren in i hamnviken i Portocolom spelar jag en låt från Pirates of the Caribbean-soundtracket. Den är helt fantastisk! De små piraterna är eld och lågor. Vi hissar in storseglet och binder fast fendrarna. När vi lägger till vid bryggan igen är alla gäster överens om att det här var den bästa dagen på hela semestern! Och för mig var det ännu ett bevis på att det är värt att föra vidare min entusiasm för segling.